Söndag i förorten

Vårt liv är fortfarande nedpackat i lådor. Vi packar upp allt efterson i maklig takt. Det är inte så lätt att packa upp och få i ordning allt i huset när lilla juniorette är trött och gnällig.

Att flytta är en pärs, att flytta med småbarn är helt otroligt mycket större pärs än vad jag tidigare hade trott... Nu är det stora över och vi kan nu njuta av vårt hus, trots att det ser ut som ett bombnedslag.

Idag har vi varit ute på tomten och klippt ner döda buskar och oljat in utemöblerna. Grannarna tittade förbi och hälsade oss välkomna till kvarteret. De verkade som trevliga prickar båda två.

Joniorette har förövrigt börjat att försöka sig på att krypa. Hon tar ett par krypsteg i taget, riktigt sweet! Hon kan krypa!!!

4 arbetsdagar kvar på jobbet sen är det ledighet i över ett år!!! Helt sjukt, men det ska bli så jävla nice!