Ibland går det inte som man tänkt sig...

Så var det dags för flytt!
Jag har totalt ruttnat ur på blogspot och att det inte går att kommentera mina inlägg. Tack vare en uppmärksam läsare, tack än en gång Berit (http://kletskiten.wordpress.com/)!

Jag tar mina väskor och styr kosan mot blogg.se och gör det på stört då ja dragit igång mitt "projekt papablogg" och vill ha allt samlat på ett ställe...

Ni är varmt välkomna att följa mitt projekt men nu på blogg.se
http://forortsfarsan.blogg.se/

Kommentarer

Tydligen har det inte gått att kommentera mina inlägg på ett bra tag. Jag håller för närvarande på att försöka styra upp verksamheten, men jag lutar åt att byta från blogspot till nått helt annat fungerande...

Tack Berit för att du gjorde mig uppmärksam på detta...

På återseende!

Dagens aktiviteter

Jag har aldrig påstått att det ska vara lätt att vara pappaledig, men visst har tanken varit att det är rätt så glassigt att få vara hemma och glida ett år tillsammans med sin dotter.

Jo tjena, glida var just rätt ordval...

Dagens schema
-Haft juniorette i famnen då hon blev ledsen när mamma gick till jobbet. Ville prompt bäras, inte sättas ner på golvet...

-Försökt matat damen, blandat resultat (brukar gå så lätt, men icke!). Nu är det mat i halva köket och på juniorettes kläder... Bra jobbat där...

-Förmiddagsnattningen i egen säng, gick väl sådär... Tog ca 50 min...

- Haft juniorette i famnen (ca 45 min)när hon vaknade efter 30 minuter... Kinkig liten dam...

-Juniorette har plockat ut alla skivor hon kom åt, dvs tre hyllplan... Jag har plockade i...

- Fullt ös medvetslös med racande runt huset, lite bus måste ju in på dagens aktiviteter oxå...

-Promenad i ca 1½ timme. Ruskigt skönt, vi stötte dessutom på en stoooor älg...

-Käka igen, lite softande efter det.

-Dax för eftermiddagslur... Promenad ca ½timme för att få henne att somna i vagnen. Kommer hem och hon vaknar givetvis direkt... Går fram och tillbaka på verandan (ca 15 min) med vagnen tills hon somnar...

-Förortsfarsan får en liten stund av egentid...

Det här ska absolut inte uppfattas som nått gnäll. Det är mer ett uppvaknande för mig. Vi har varit bortskämda hela sommaren, från mitten på juni så har både jag och J varit hemma och det var en stooor skillnad att vara hemma själv och ta hand om den lilla damen.

Promenad

Jag och juniorette gick en liten promenad precis. När vi promenerade som bäst stod plötsligt en älg framför oss och den var stor, riktigt stor. Lika plötsligt som den kom försvann den in i skogen igen.

Premiär

Så var det tyst i huset. Juniorette sover, J är på jobbet och jag sitter här framför datorn. Känslan som infinner sig är faktiskt ganska rogivande. Missförstå mig rätt nu... Det är ju inte så att jag tycker det är skönt att J är på jobbet men nu är det som det är och på det hela taget är det ganska nice.

Det som genast slog mig nu på morgonen är att allt tar så mycket längre tid när man är själv... Eller att det går inte att sitta vid datorn och vända bort blicken från juniorette mer än en tiondel, under den tiondelen hann hon riva ut x antal skivor från cd-hyllan, typ två hyllplan, som nu ligger i en hög på golvet. Jag får lite att städa och juniorette hade kul så länge det varade... :-)

Men nu sover fröken och jag ska slösurfa en stund.

Projekt pappablogg

Så var det dags, imorgon går starten för "projekt pappablogg". Tiden som gått sedan starten av Förortsfarsans blogg har varit lite som en uppvärmining för mig. Redan från början hade jag tänkt att den här bloggen skulle bli en dokumentation av mina och juniorettes dagar tillsammans.

I och med att jag nu blir ensam hemma kommer uppdateringarna att öka samt att jag ska försöka dokumentera in i minsta detalj juniorettes framsteg och vad vi har för oss om dagarna.

Måste även tipsa om en blogg, Hermans pappa. Det är en man i väntans tider. Herman väntas göra nedslag i början på oktober om jag fattat rätt...

Såg även genom Hermans pappas blogg att Allt om Barn söker bloggande pappor. Jag har bestämt mig för att pröva lyckan. Vi får se vad som händer.

Jag och juniorette mot världen!

Idag ringde telefonen. Det var J:s chef, hon kom med det upplyftande meddelandet att J ska komma in till jobbet redan på onsdag. En dag tidigare än vad som sagts tidigare.

Helt plötsligt blir allt så påtagligt. Jag ska från och med onsdag vara hemma med juniorette ett helt år alldeles själv... Jag ska ta över stafettpinnen som J har haft i ett år, nu är det min tur.

Just nu funderar jag, jag som i vanliga fall på jobbet har hand om 50 ungar på en gång. Hur jag ska rodda ett år med juniorette. Ingen kris på torpet, men visst är det lite nervöst att axla ansvaret helt själv dagtid.

En dag kvar tillsamans, på onsdag är det jag och juniorette mot världen!