Vemod

Idag var den sista riktiga dagen som jag var med mina elever. Imorgon är det skolavslutning och de små sprids likt maskrosfrön i vinden. Jag har två dagar kvar med mina små grabbar och tjejer, vemodigt och sorgligt men samtidigt så vet jag att jag har ett år hemma med juniorette, oslagbart...

Jag bävar inför morgondagen då jag kommer att ställas inför mina barn och föräldrar, jag som talare och de som lyssnare. Jag kommer att fatta mig kort, vill inte vara långrandig, kort och koncist är min melodi.

De tycker att jag gör rätt, men det lyser samtidigt igenom att de känner sorg och oro. Det är med blandade känslor som jag kliver av ekorrhjulet.